utvandrare

Läste idag om en entreprenör som lider svårt av cacer, Steve Jobs, en av grundarna till Apple.

Vad han gjort för USA kan väl knappast överskattas. Han uppmanade nämligen sina anställda att komma med konstiga idéer, och han lät dem utveckla dem. På det viset blev han bland annat en av konstruktörerna av internet, den första egentliga persondatorn och nu Ipad. Han gick in i musikbranscchen och ändrade den, han räddade företaget Apple som nu har gått om Microsoft i omsättning, osv, osv.

En annan sådan entreprenör är paret Kent och Britta Lindvall-Jonsson. Jahaa? Säger du kanske. Jo, de har skapat ett trädhotell i Harads. Harads ligger i Norrbotten och är helt utan framtidsmöjligheter. Bara att packa ihop och åka därifrån. Men så slår de här båda näven i bordet och gör något helt omöjligt, hus uppe i träden i en skog. Plötsligen ser framtiden annorlunda ut. Kolla på http://www.dn.se/resor/en-varldsattraktion-mitt-i-norrlands-djupa-skogar. En helt jäkla omöjlig idé, men de trodde på den, och nu går det turistbussar dit.

Var har vi våra entreprenörer i Valdemarsviks kommun? Jag vet att de finns. Men jag vet också hur de hanteras av jantelagen. Alla som säger att ”det går inte”, eller ”så gör vi inte i Valdemarsvik”. Några få sticker ut näbben och struntar i nejsägarna, och då går det för det mesta bra. Då tystnar olyckskorparna, men var så säker på att de börjar kraxa igen om någon idé skulle misslyckas.

Jag minns en speciell händelse som nu ligger ca 15 år tillbaka i tiden. Det hade bildats en förening av turistföretag, för att man skulle kunna samverka, utnyttja varandras verksamheter. En bra idé, och nu skulle man ta fram nya produkter, så ett möte sammankallades där vi skulle plocka fram idéer. En idé som kom upp var att ha is-golf på vintern. Just det, borra hål någon kilometer från varandra i havsisen, utrusta deltagarna med karta och en-mediga sparkar och släppa ut dem. Visst skulle säsongen med is utan hindrande snö bli kort, men vilken höjdare för marknadsföringen av kommunen.

Det blev tyst i lokalen tills den som sammankallat mötet förklarade att ”vi ska nog ägna oss åt det vi kan och alltid har gjort”. Så tog den idén slut.

Så vad gör de här människorna, som bara säger ”nej, det går inte”, idag?

Gnäller förstås.

Så kom de då tillbaka igen, de afrikanska klippsvalorna, som håller oss sällskap några veckor innan de återvänder till Marocko och lämnar plats i lufthavet för de europeiska rostgumpsvalorna, vanliga klippsvalorna och hussvalorna. Tornseglare också förståss.

Julveckan kom som vanligt sädesärlorna och gjorde den röda marken grå under en vecka eller så, innan färden gick vidare mot Norden. Kohägrarna och tornfalkarna kom samtidigt med sädesärlan. De stora flockar av steglits vi haft under vintern har nu brutit upp i mindre grupper som en förberedelse inför familjebildning och revirhävdande.

Jordbrukare som inte hunnit beskära sina vinstockar får nu bråttom, bara 4 dagar kvar enligt traditionen, innan det blir för sent. Mango- och avocadoträden ska vara beskurna nu, och snart är det dags för årets första potatisskörd. På nätterna håller oss katterna vakna och på dagarna har gulhämplingarna börjat sitt vårgnissel.

Så visst är det vår! Och den är på väg norrut!