utvandrare

Regeringen vill att kristendomen ska behålla sin särställning i religionsundervisningen. Skolverket kom i våras med ett förslag till ny kursplan, där de alla fem stora världsreligionerna skulle få ungefär lika mycket tid och ha samma ställning i undervisningen, men regeringen vill att kristendomen ska behålla sin särställning.

Kristendomen är en del av vårt kulturarv. Det betyder inte att Sveriges historia är finare eller bättre än något annat lands historia. Men i vår skola i Sverige läser man mer om det som har påverkat vårt lands utveckling, även om man också ska läsa och ta del av andra länders historia och de religioner som dominerar i andra delar av världen.

Jag delar helt och fullt regeringens uppfattning. Ska vi ha ett mångkulturellt samhälle, så måste vi lyfta fram det som byggt upp vår egen kultur, för att förstå varför det ser ut som det gör idag. Våra värderingar bygger på kristen grund, och då måste vi veta vad det är för något.

Hela vårt språk är fyllt av kristna ord och vändningar, inte minst svordomarna, en massa helger kommer ur kristendomen, lagboken är grundad på kristna värderingar, äktenskapet, så som vi har det, är en judisk/kristen historia, osv osv.

Varför ska vi utplåna vår egen historia? Obegripligt.

---

Idag kom regnet.

Här nere i södra Spanien brukar regnperioden börja under september och sluta i april. Under den tiden kan det regna, vissa år många dagar och mycket, andra år väsentligen mindre. Men regnet är av yttersta vikt för hela samhället.  För litet regn under ett år, så fylls inte vattenreservoarerna på tillräckligt, och då måste man ransonera under sommaren. Det kan gå så illa att inte ens golfbanorna får vatten, och då är det riktigt illa för hela samhällsekonomin.

Men idag kom alltså regnet. Inte det första för säsongen, det har kommit några millimeter förut, men det första riktiga, som nog kan ge mellan 100 och 250  mm innan det slutar om några dagar. Det kommer så sakta och fint, vräker inte omkull träd och raserar inte några vägar (ännu är bäst att säga) Efterlängtat av de flesta, trots att det kommer mitt i ferian, dvs en av de oräkneliga fester spanska  folket roar sig med.

Nu väntar jag bara på att bredbandet ska lägga av. Det gör det alltid när det har regnat några timmar. Då finns inte mycket att göra på datorn, så då får jag sitta och läsa något onyttigt och bara gosa mig.

---

Jag väntar också, liksom de flesta från min kommun, att vi ska få veta hur den kommande kommunstyrelsen ska se ut. Det är skrämmande. Först får vi välja, inte i första hand vilka personer som ska hålla i styret, nej vi får välja vilket parti.  Politikerna struntar ganska glatt i vad vi väljer. De bildar olika grupperingar av partier för att säkrare få som de vill, inte som vi vill. Så till sist förhandlar de sinsemellan utan att vi väljare får vara med och säga vårt i förhandlingarna. Det är hemliga förhandlingar.

Kallas det för demokrati?

De s.k. ”förhandlingarna” är ju bara ett maktspel. ”Får jag ta det så kan du ta det”. ”Får inte jag det så får inte du vara med och leka alls.” Det är till och med så, att de har gjort upp före valet vem som ska ha vad. Så de har alltså gått ut och ljugit rätt ut under valkampanjen. Det har aldrig varit meningen att vi skulle få det som de lovat, för det hade de redan förhandlat bort med andra partier.

Och snälla svenskar sitter hemma och ojar sig. Där tar engagemanget slut.

Varför är inte du engagerad i ett politiskt parti?

Idag skulle jag inte skriva något i bloggen, men så råkade jag läsa en annan blogg, Cizzis blogg http://cizzieensam.blogg.se/2010/october/utkast-okt-8-2010.html

Den påminde mig om att jag faktiskt var i kyrkan, en katolsk kyrka, för några dagar sedan. Av en händelse hade jag fått höra talas om en svensk kör från Sandviken som skulle sjunga.

Varför går man och hör på en svensk kör när man är utomlands, det kan man ju göra hur mycket som helst i Sverige?
Svaret är ju enkelt; nostalgi. Man vill sitta i en kyrka och bli barn på nytt. Höra en kör sjunga alla de välbekanta sångerna. Därför. Inte för att kören är berömd eller för att man förväntar sig en konstnärlig upplevelse.

Hur gick det då? Hur blev det?
Tyvärr en jätteflopp för mig. Kören sjöng bra men repertoaren hade inte mycket med min barndom att göra, inte med Sverige heller. Två svenska psalmer, resten ghospel. Fina röster men hopplös akustik och trasigt piano. Det gjorde inget, det hade gått att komma förbi. Men jag ville ha "Bred dina vida vingar" och "Idas sommarvisa" och allt det där du vet.
Istället fick jag höra ghospels framförda av en kör som i stort sett stod stilla och inte alls försökte få med den svenska publiken, som för sin del snällt satt tysta och apploderade efter varje låt.
Jag tänkte: Typiskt svenskt. Var är inlevelsen, var är tårarna, var är skratten?

Den finaste körupplevelse jag haft fick jag i en kyrka i Harlem, USA. Den kören, och den publiken, hade sina rötter i den musiken. Det glömmer jag aldrig! Inte heller den medelålders dam som satt några rader framför oss i det mest skrikiga klädsel man kan tänka sig. Illande rött, bländande gult, vrålande blått och allt det på en fantastiskt kurvig kropp, krönt av världens hatt. Hon rörde sig med värdighet på sina styltklackar och kom fram till oss efteråt och växlade några ord, hälsade oss välkomna, för att sedan segla vidare. Men hon efterlämnade ett minne av en människa som tordes vara sig själv, och visa upp det. En verklig och stor person.

Tänk om man kunde vara sådan.

I går fick jag åter anledning att fundera över de stora skilllnaderna mellan svensk och spansk sjukvård.

Jag gick till doktorn för att få provsvar på en test jag gjorde för en vecka sedan när jag hade en ordentlig infektion. (Svenskimport naturligtvisJ).  Jag skulle vara där klockan 9.00, och jag kom in till doktorn 10 minuter senare varvid han bad om ursäkt för att jag fick dröja!

Han gick igenom proverna, och var inte nöjd med alla värden, så han slet tag i mig och drog ut mig till receptionen, där en engagerad diskussion utbröt mellan honom och en receptionist. Den slutade med att han vände sig till mig och förklarade att han inte lyckats fixa någon tidigare tid hos en specialist än klockan 6. Vilken dag, frågade naturligtvis svensken (dvs jag). Idag naturligtvis blev svaret.

Klockan 6 på kvällen var jag där och klockan 6.30 gick jag därifrån.

 

Kan någon förklara för mig varför det inte fungerar så här i Sverige?

Kan någon förklara för mig varför vi accepterar dessa oändliga köer och väntetider?

Kan någon förklara för mig varför vi använder dyrbar läkartid till att fylla i blanketter?

Snälla, ge mig en rimlig förklaring till att Sverige misslyckats så kapitalt.

Även om man sätter potatis för fulla muggar på tillgängliga fält just nu, så är hösten den stora skördetiden också i Spanien. Sädesslagen mognar naturligtvis långt tidigare än i Sverige och  tack vare klimatet kan man så och sätta flera gånger på samma mark under ett år.

En del arter får man bara en skörd om året av, emellertid. Det gäller nog alla trädväxande frukter.

Det börjar med Nisperos i april-maj, körsbär, osv. Nu i september/oktober har man börjat skörda avocado och mangon är snart slutskördad. Apelsiner kommer snart och citronerna går att skörda året om.

Här ett litet axplock från vår, ack så negligerade, trädgård.

Ser dfu vad det är?

Har du någon gång sett två hundar som möts? De går stelt, beredda på allting. Svansarna viftar för att markera positiv inställning. Så sätter sniffandet igång plötsligt avbrutet av nervösa hopp åt sidan. Till sist har båda bestämt sig för att leka eller slåss, och så sätter de igång. Nästan alltid leker de, men det är jätteviktigt att de först och främst har kommit överens om vem som bestämmer av de två.

Precis så ser jag spelet mellan våra politiker idag, både på riksplanet och det kommunala. Nu ska hackordningen fixas, sedan kan vi ta itu med landets/kommunens problem.

Det känns ömkligt att se och höra dem.

Var inte vi väljare viktigare än att ge dem startpositioner, varifrån de sedan skulle börja hundslagsmålet? I min svenska kommun, t.ex. gav väljarna ett mycket tydligt besked om att man ville ha ett byte vid makten. Beskedet var så tydligt att ett nybildat parti fick hela 6 mandat., och de som suttit vid makten förlorade.

Tror någon att politikerna nu kan sitta ned och mot bakgrund av valresultatet ta itu med kommunens mycket stora ekonomiska problem? Nej naturligtvis inte. Här kommer den egna maktpositionen först, kommunens väl och ve får vänta.  Under tiden ökar underskotten. Under tiden får visionerna vänta.  Under tiden ökar nedskitningen av naturen.

Dessutom tycker politikerna att det är bättre att vänta tills de sniffat färdigt, än att de gör sitt jobb och fattar de nödvändiga beslut nu.

Är det inte dags att ändra hela systemet?

Den hår årstiden kan man ju bara inte klaga på vädret här nere i södern, hur gnällig man än känner sig, precis lagom temperatur. Nätterna runt 17 grader och dagarna toppar på 28. Fast visst är dagarna i Sverige också otroliga så här års. Den höga, kristallklara luften som kommer ned med nordanvindarna som gör att man kan se hur långt som helst. Det är väldigt sällsynt med sådan luft här i södra Spanien. Också de vackra höstfärgerna lyser med sin frånvaro, även om enstaka lönnar kan förgylla omgivningen.

 

Nu är det dags att plantera potatis, för det första regnet för hösten har fallit. Utvecklar sig vädret normalt, så hinner man sätta potatis en gång till i år. Den skördar man i januari och sedan hinner man med en omgång till innan det blir för torrt, och marken får vila till nästa höst.

 

Mango skördas för fullt. Våra vänner som har en liten odling med 925 träd, har fullt upp. De ska hinna med 14 ton ett normalår. Underbara, saftdrypande, mångfärgade frukter, som inte har mycket att göra med de som måste fraktas många dagar i kylbilar eller flygplan innan de hamnar i disken hos en ICA-handlare i Solna. Det är naturligtvis inte något fel på ICA-butiken, men det bara inte går att jämföra doften och utseendet på en frukt i hans disk och en frukt som man får plocka direkt från trädet när den är som bäst mogen.

 

Landet svämmas över av avocado. Stora blanka eller mindre skrovliga. Ja det finns en sort som ser ut som små gröna bananer och faktiskt äts på samma sätt. Jag får inte glömma att nämna de stora mjälla lökarna heller, men böntiden är förbi sedan länge.

 

Vad jag verkligen saknar här nere, det är kantareller och andra svampar. Det finns, längre uppåt landet i gränstrakterna mot Frankrike, men dit är det över 100 mil. Visst kan man köpa i välsorterade butiker, men det går ju inte att jämföra med att plocka själv.

 

Vart land har alltså sina fördelar även när det gäller frukt och grönt

Så börjar då ett nytt kapitel,  bloggandet.

Jag har länge undrat hur det skulle vara att med täta intervall berätta om saker som berör mig, och nu har jag då äntligen satt ned foten. Vi får se hur det faller ut.

Jag kommer mest att skriva om hur det är att komma från ett land till ett annat. Visst har du läst massor om det, alla invandrare vi har i Sverige och hur deras liv gestaltar sig. Men dels sitter jag i en annan sits än vad de gör, dels är den här bloggen inte till för att skapa sensationer och mina inlägg är inte till för att locka lösnummer- prenumeranter. Nej jag kommer att skriva som jag känner om skillnader och likheter mellan två kulturer.

I söndags när jag flög ned hit hade jag drabbats av en kraftig infektion. Feber, ont, osv. Resan gick snabbare än vanligt, för jag sov mest hela tiden. Så i måndags var jag iväg till doktorn. In genom dörren direkt till receptionen. En stapplande förklaring av vad som fattades mig (på spanska), uppvisning av mitt körkort, 2 minuters väntan medan receptionisten skrev på sin terminal och så blev jag ombedd att sitta ned och vänta utanför undersökningsrum nr 1. Dörren stod öppen och där inne satt läkaren och skrev på några papper. Han bad mig vänta en minut och så fick jag komma in. Läkaren visade sig vara en ung kille, kanske 35 år, som för omväxlings skull pratade utmärk engelska. Skönt att slippa rådbråka sin dåliga spanska. Han lyssnade på min beskrivning, gav mig direktiv om urinprov mm, skrev anvisningar till labbet på ett vanligt anteckningsblock med sin legitimation på. Så skrev han ett recept på samma block och sedan var saken klar. Total tid allt som allt ca 10 minuter.

Det speciella med den här händelsen tycker jag är två saker. Jag blev omedelbart omhändertagen, behövde inte ens ringa innan. Det hade aldrig hänt i Sverige. Hur kan ett land med så usel ekonomi och så stor andel äldre som Spanien ha en så väl utvecklad och effektiv sjukvård?

Jo till stor del beroende på den andra intressanta saken; Det fanns inga färdiga formulär med en massa kryssrutor och vallistor. Titta bara på dina egna recept hemma i Sverige och jämför med att skriva rätt upp och ned på ett papper vad kunden vill ha och hur mycket.

Hur kan vi ha fallit i fällan att överadministrera sjukvården i Sverige till den milda grad att läkarna ägnar mer tid åt administration än åt patienterna? I Spanien kan man knappast tala om någon administration.

Nog blir det en fortsättning på den frågeställningen.