Kungaboken
I dagarna har det ju kommit ut en ny bok om kungens liv och leverne. Det påstås vara den första boken som tar upp ämnet på ett mot kungen kritiskt sätt. Framför allt lär boken fokusera på kungens underliv och hans framfart med det.
Anglofieringen har sannerligen gått långt här i Sverige.
För vem bryr sig? Jo snuskhumrar och nyfikna, de som själva har ett förkrympt liv och för vilka hela världen snurrar runt deras och andras sexliv. Precis som en frikyrkopastor häromåret.
Och visst är det knepigt att det betraktas som något negativt i vår kultur om en ledare har en s.k. affär? Det räcker att komma till Tyskland eller Frankrike, för att inte tala om medelhavsländerna, så säger man att en riktig ledare har minst två älskarinnor. Och honom är man stolt över (hur man nu kan vara det). Inte är det väl något att yvas över, att man hoppat över skaklarna, men ganska mänskligt, och följaktligen inget att göra stort väsen av, vare sig åt det ena eller andra hållet.
Allt snacket om hur farligt det varit för kungen, att han utsatt sig för risker i onödan, är ju bara dimridåer för att försöka dölja det rätta skälet till att boken skrevs; pengar. Boken säljs som attan och måste dra in mångmiljonbelopp åt författare och förlag. Kräk, som försöker låtsas att pengarna inte har någon betydelse. Det är tydligen inte helt förbjudet i Sverige att tjäna pengar på andras sexliv.
Nej låt kungen få ha sitt privatliv privat, och låt honom och hans familj hantera sina problem själva, precis som du vill ha det själv.
Religion är något mycket märkligt. Vi som anses kristna har en bok, som ska vara vårt rättesnöre, Bibeln. Där står en massa saker, det mesta väldigt intressant, precis som Koranen. (Ja, jag har faktiskt läst båda). Där står om krig och fred, om hur man ska förhålla sig till sin nästa och sin familj, om djur och natur. Avsnitten om sex och samlevnad är få, men positiva. Ta exempelvis höga visan i Bibeln.
Men troende människor fastnar alltid för avsnitten om sex och förstorar deras betydelse. Muhammedaner utfärdar dödsstraff för otrogna kvinnor och det är jätteviktigt för dem att en kvinna inte får visa sin kropp för andra än sin man. Och på den kristna sidan är Marias jungfrudom det största samtalsämnet av alla. Det är förresten alltid kvinnorna som fördöms mer än männen. Det tisslas och tasslas och utesluts ur samfund.
Men våldsmentaliteten får finnas kvar. I vapenrummet (!) i kyrkan leker barnen med sina svärd och pistoler.
Ja nog är vi människor en konstig ras.
