utvandrare

Har du någon gång sett två hundar som möts? De går stelt, beredda på allting. Svansarna viftar för att markera positiv inställning. Så sätter sniffandet igång plötsligt avbrutet av nervösa hopp åt sidan. Till sist har båda bestämt sig för att leka eller slåss, och så sätter de igång. Nästan alltid leker de, men det är jätteviktigt att de först och främst har kommit överens om vem som bestämmer av de två.

Precis så ser jag spelet mellan våra politiker idag, både på riksplanet och det kommunala. Nu ska hackordningen fixas, sedan kan vi ta itu med landets/kommunens problem.

Det känns ömkligt att se och höra dem.

Var inte vi väljare viktigare än att ge dem startpositioner, varifrån de sedan skulle börja hundslagsmålet? I min svenska kommun, t.ex. gav väljarna ett mycket tydligt besked om att man ville ha ett byte vid makten. Beskedet var så tydligt att ett nybildat parti fick hela 6 mandat., och de som suttit vid makten förlorade.

Tror någon att politikerna nu kan sitta ned och mot bakgrund av valresultatet ta itu med kommunens mycket stora ekonomiska problem? Nej naturligtvis inte. Här kommer den egna maktpositionen först, kommunens väl och ve får vänta.  Under tiden ökar underskotten. Under tiden får visionerna vänta.  Under tiden ökar nedskitningen av naturen.

Dessutom tycker politikerna att det är bättre att vänta tills de sniffat färdigt, än att de gör sitt jobb och fattar de nödvändiga beslut nu.

Är det inte dags att ändra hela systemet?