Vänner
Dels en gammal, nåja bara 15 år har gått, som jag träffat av och till. Dels en rätt ny vän, som jag inte träffat mer än två gånger. Det fick mig att fundera över vad som gör at man kan bestämma redan efter några minuter eller en timme om en person kommer att bli vän eller inte.
Och vad är egentligen en vän? Hur skiljer sig en vän från en bekant eller arbetskamrat?
Jag tror den definitionen skiljer från person till person. För mig är "vän" något djupt, man ställer upp mer på en vän än på en arbetskamrat. Samtidigt ser jag hur Facebook med flera, kallar alla mina bekanta för vänner. Det är för mig en utarmning av ordet "vän", och inget jag strävar efter.
Gamla vänner känner jag ganska bra, tror jag. Men visst dyker det upp ett och annat under våra samtal som är nytt för mig, och som gör mig än mer intresserad av att prata med dem. Nya vänner är nästan helt oskrivna kort, där jag frågar mig vad som får dem att ticka, eller vad som får dem at tycka som de gör.
Men jag har inte lyckats definiera "vän" på ett sätt som jag är nöjd med. Kan du?
Invandring
I Tyskland har förbundskansler Merkel konstaterat att det multikulturella samhället inte fungerar. ” Att glatt leva bredvid varandra fungerar inte, sa Angela Merkel, hittills har kraven på invandrare varit för lågt ställda.”
Det finns väl inget som är så svårt att diskutera i Sverige som invandrarfrågan. Under många år skreks det ”rasist” så fort någon ville diskutera invandrarpolitiken. Jag minns att Folkpartiet skrek högst. I dag tycker jag att vi kan konstatera att den politik vi fört har misslyckats. De som invandrar hit känner sig ovälkomna och vi som är födda här (av svenska föräldrar) vill egentligen inte ha med dem att göra, för dels är vi rädda för dem, dels är det ju jobbigt när de inte pratar felfri svenska.
Men det värsta med den förda politiken är att det varit fritt fram att under täcket komma med de mest idiotiska idéer. Som t.ex. att mörkhyade är dummare än vitskinnade svenskar. Ja Herre Gud!
Politiken måste ändras, nu, om vi inte ska få värre problem än vi har, både vi svenskfödda och nysvenskarna. Vi måste ta bort skygglapparna från ögonen och prata klartext och ärligt om frågan.
Varför förneka att det är en övervikt av invandrarbarn i våra fängelser? När vi erkänner det, då kan vi på allvar diskutera orsakerna till det. Och, som sagt, det beror inte på att invandrare är dummare.
Jag är ju själv invandrare, men i ett land med uråldrig erfarenhet av invandring i stor skala, och här hör jag aldrig några idiotiska, rasistiska uttalanden. Men invandringen diskuteras friskt på gatan, i TV och tidningar. Några exempel:
Marocko och Afrika ligger ju mycket nära Spanien, jag har bara 13 mil dit. Det medför naturligtvis en mycket stor illegal invandring. Av diskussionerna att döma innebär det att företag ofta utnyttjar afrikanerna, betalar lägre löner än lagstiftat och därmed blir många spanjorer arbetslösa. Men i diskussionerna framförs lika ofta argument mot oärliga arbetsgivare som mot släpphänta politiker. Invandrarna då, ja det betraktas som självklart att de försöker komma till Europa och få det bättre, så varför klanka på dem?
En annan brännande fråga är den om Romerna. Får man to tidningsreportagen så utförs merparten av alla våldsbrott i Spanien av Romer. Men här diskuteras alltså lagstiftningen mer är romerna. Man söker effektivare lagstiftning så att de många små barn som utnyttjas på olika sätt, kan få en tryggare situation, och så att nackdelarna med den fria invandringen från EU kan begränsas. Även om vanliga spanjorer inte gärna umgås med romer, så ser man inte att det är romerna som är orsaken till problemet.
Och trots att det inte finns något som kan kallas ”renrasiga” spanjorer, så är man väldigt stolt över sitt land, sin kung och sin historia. Ni skulle hört jublet när kungen här bad Hugo Chavez fara och flyga, eller när man vann europamästerskapen i fotboll, eller när en spansktalande fick Nobelpriset i år.
Så räta på ryggen och var med rätta stolt över att du är svensk. Och börja diskutera de etniska frågorna på ett ärligt och öppet sätt.
Stå på dig!
Varför är du så flat?
Jag tycker vi svenskar borde lära oss att säga till när någon inte fungerar som den ska. Några exempel:
- Vad gör du när du väntar på en expedit i en affär och hon pratar ett personligt samtal med någon i sin mobil. Hon tittar inte på dig, hon låtsas helt enkelt inte om dig?De flesta kunder bara står där och väntar. Jag med, fast jag vet att jag borde gå fram till henne och med hög röst fråga efter hennes chefs telefonnummer.
- Du står på torget och ska köpa tomater när en amper dam tränger sig fram och börjar köra tummen i tomaterna för att välja. De flesta bara står där. Jag har någon gång med hög röst bett att få ett kilo tomater som ingen kärring tummat på. Gissa om det fungerar!
- Du står i incheckningskön till flyget när någon bara går förbi hela kön och ställer sig längst fram. Om då någon opponerar sig, så blir svaret bara en lång, fräck blick. Så den personen får göra som den vill.
Är det en del av vår mentalitet, att inte besvära? Eller är det så att vi inte vill utmärka oss? Vad det än är, så tycker jag vi borde stå på oss litet mera när någon trampar på vår rätt.
Främst tycker jag vi borde tala om för våra politiker vad vi tycker om deras agerande. Före valet lovades guld och gröna skogar i min svenska kommun. Framför allt Miljöpartiets språkrör hade hemskt gott om pengar när han lovade runt. Nu pratar han och alla andra partiers politiker om det stora stora underskottet som måste tas om hand.
Vi borde tala om för dem att underskottet kände de till före valet, och borde pratat om det då, istället för att lova nya reformer.
Det finns mycket att göra åt våra politiker. Ta Bodström till exempel, som tog för givet att han skulle få ha sin plats kvar i riksdagen trots att han åkte till USA och skulle vara där en längre tid. Han försvarade sig med att det stod så många reserver på kö för att få komma in. Men hur menar han att de väljare som kryssat honom ska reagera? De har ju velat ha in just honom i Riksdagen, inte någon ersättare.
Nej, säg ifrån litet mera. Stå på dig!
Cherimoya/Kirimoya

Bland alla de otaliga frukter som finns här, är Cherimoyan en av mina absoluta två favoriter. Den andra är Mangon.
Jag har sett många olika stavningar på den här, så skäll inte på mig om du tycker det ska stavas på något annat sätt.
Som så många andra frukter kan man inte jämföra en Cherimoya köpt här, eller plockad från trädet, med de du hittar i välsorterade butiker i Sverige. Det går helt enkelt inte att transportera en mogen Cherimoya, och plockar man den omogen för att ätas senare, då försvinner största delen av aromen.
Den har ett mjukt, vitt fruktkött med svarta kärnor i. Kärnorna lär förresten vara giftiga och används som insektsmedel i mald form, men det kan inte vara så farligt med det, så många som jag lyckats peta i mig.
Man äter med sked direkt ur skalet, eller gröper ur, tar bort kärnorna och blandar med vispad grädde. Otroligt gott!
Kommer du hit i september-oktober så får du inte missa att köpa en och prova. De här två köpte jag på marknaden i går för 1€, dvs 10 kronor kilot.
Regnet gick överr på en dag, och redan ser naturen friskare ut. Gräset har börjat titta fram ur de bruna och gula fjolårsresterna och det känns litet lättare att andas. Tempraturen har fallit, så nu är det bara runt 17 grader på morgonen och runt 20 mitt på dagen.
Nattens drottning slog ut i går kväll. Det är en liten buske med otroligt genomträngande och härlig doft ur de små oansenliga blommorna. När man promenerar efter mörkrets inbrott så här års, känns det plötsligt som om man går förbi en starkt parfymerad kvinna. Då vet man att det finns en Nattens Drottning i närheten.
Den svenska likheten jag kan komma på, är när man på våren lyckas gå förbi ett orört bestånd av liljekonvaljer. Det doftar ljuvligt det med, om inte så genomträngande. Och tyvärr får de ju inte stå kvar så länge, förrän rovgiriga fingrar sliter av dem och tar med hem. Det gör ont i mig när jag ser skövlade Liljekonvaljefält eller gullviveängar.
Men sådan är människan.
Kristendomskunskap
Regeringen vill att kristendomen ska behålla sin särställning i religionsundervisningen. Skolverket kom i våras med ett förslag till ny kursplan, där de alla fem stora världsreligionerna skulle få ungefär lika mycket tid och ha samma ställning i undervisningen, men regeringen vill att kristendomen ska behålla sin särställning.
Kristendomen är en del av vårt kulturarv. Det betyder inte att Sveriges historia är finare eller bättre än något annat lands historia. Men i vår skola i Sverige läser man mer om det som har påverkat vårt lands utveckling, även om man också ska läsa och ta del av andra länders historia och de religioner som dominerar i andra delar av världen.
Jag delar helt och fullt regeringens uppfattning. Ska vi ha ett mångkulturellt samhälle, så måste vi lyfta fram det som byggt upp vår egen kultur, för att förstå varför det ser ut som det gör idag. Våra värderingar bygger på kristen grund, och då måste vi veta vad det är för något.
Hela vårt språk är fyllt av kristna ord och vändningar, inte minst svordomarna, en massa helger kommer ur kristendomen, lagboken är grundad på kristna värderingar, äktenskapet, så som vi har det, är en judisk/kristen historia, osv osv.
Varför ska vi utplåna vår egen historia? Obegripligt.
Regn!
Idag kom regnet.
Här nere i södra Spanien brukar regnperioden börja under september och sluta i april. Under den tiden kan det regna, vissa år många dagar och mycket, andra år väsentligen mindre. Men regnet är av yttersta vikt för hela samhället. För litet regn under ett år, så fylls inte vattenreservoarerna på tillräckligt, och då måste man ransonera under sommaren. Det kan gå så illa att inte ens golfbanorna får vatten, och då är det riktigt illa för hela samhällsekonomin.
Men idag kom alltså regnet. Inte det första för säsongen, det har kommit några millimeter förut, men det första riktiga, som nog kan ge mellan 100 och 250 mm innan det slutar om några dagar. Det kommer så sakta och fint, vräker inte omkull träd och raserar inte några vägar (ännu är bäst att säga) Efterlängtat av de flesta, trots att det kommer mitt i ferian, dvs en av de oräkneliga fester spanska folket roar sig med.
Nu väntar jag bara på att bredbandet ska lägga av. Det gör det alltid när det har regnat några timmar. Då finns inte mycket att göra på datorn, så då får jag sitta och läsa något onyttigt och bara gosa mig.
Jag väntar också, liksom de flesta från min kommun, att vi ska få veta hur den kommande kommunstyrelsen ska se ut. Det är skrämmande. Först får vi välja, inte i första hand vilka personer som ska hålla i styret, nej vi får välja vilket parti. Politikerna struntar ganska glatt i vad vi väljer. De bildar olika grupperingar av partier för att säkrare få som de vill, inte som vi vill. Så till sist förhandlar de sinsemellan utan att vi väljare får vara med och säga vårt i förhandlingarna. Det är hemliga förhandlingar.
Kallas det för demokrati?
De s.k. ”förhandlingarna” är ju bara ett maktspel. ”Får jag ta det så kan du ta det”. ”Får inte jag det så får inte du vara med och leka alls.” Det är till och med så, att de har gjort upp före valet vem som ska ha vad. Så de har alltså gått ut och ljugit rätt ut under valkampanjen. Det har aldrig varit meningen att vi skulle få det som de lovat, för det hade de redan förhandlat bort med andra partier.
Och snälla svenskar sitter hemma och ojar sig. Där tar engagemanget slut.
Varför är inte du engagerad i ett politiskt parti?
Körminnen
Den påminde mig om att jag faktiskt var i kyrkan, en katolsk kyrka, för några dagar sedan. Av en händelse hade jag fått höra talas om en svensk kör från Sandviken som skulle sjunga.
Varför går man och hör på en svensk kör när man är utomlands, det kan man ju göra hur mycket som helst i Sverige?
Svaret är ju enkelt; nostalgi. Man vill sitta i en kyrka och bli barn på nytt. Höra en kör sjunga alla de välbekanta sångerna. Därför. Inte för att kören är berömd eller för att man förväntar sig en konstnärlig upplevelse.
Hur gick det då? Hur blev det?
Tyvärr en jätteflopp för mig. Kören sjöng bra men repertoaren hade inte mycket med min barndom att göra, inte med Sverige heller. Två svenska psalmer, resten ghospel. Fina röster men hopplös akustik och trasigt piano. Det gjorde inget, det hade gått att komma förbi. Men jag ville ha "Bred dina vida vingar" och "Idas sommarvisa" och allt det där du vet.
Istället fick jag höra ghospels framförda av en kör som i stort sett stod stilla och inte alls försökte få med den svenska publiken, som för sin del snällt satt tysta och apploderade efter varje låt.
Jag tänkte: Typiskt svenskt. Var är inlevelsen, var är tårarna, var är skratten?
Den finaste körupplevelse jag haft fick jag i en kyrka i Harlem, USA. Den kören, och den publiken, hade sina rötter i den musiken. Det glömmer jag aldrig! Inte heller den medelålders dam som satt några rader framför oss i det mest skrikiga klädsel man kan tänka sig. Illande rött, bländande gult, vrålande blått och allt det på en fantastiskt kurvig kropp, krönt av världens hatt. Hon rörde sig med värdighet på sina styltklackar och kom fram till oss efteråt och växlade några ord, hälsade oss välkomna, för att sedan segla vidare. Men hon efterlämnade ett minne av en människa som tordes vara sig själv, och visa upp det. En verklig och stor person.
Tänk om man kunde vara sådan.
Sjukvårdsjämförelser, igen!
I går fick jag åter anledning att fundera över de stora skilllnaderna mellan svensk och spansk sjukvård.
Jag gick till doktorn för att få provsvar på en test jag gjorde för en vecka sedan när jag hade en ordentlig infektion. (Svenskimport naturligtvisJ). Jag skulle vara där klockan 9.00, och jag kom in till doktorn 10 minuter senare varvid han bad om ursäkt för att jag fick dröja!
Han gick igenom proverna, och var inte nöjd med alla värden, så han slet tag i mig och drog ut mig till receptionen, där en engagerad diskussion utbröt mellan honom och en receptionist. Den slutade med att han vände sig till mig och förklarade att han inte lyckats fixa någon tidigare tid hos en specialist än klockan 6. Vilken dag, frågade naturligtvis svensken (dvs jag). Idag naturligtvis blev svaret.
Klockan 6 på kvällen var jag där och klockan 6.30 gick jag därifrån.
Kan någon förklara för mig varför det inte fungerar så här i Sverige?
Kan någon förklara för mig varför vi accepterar dessa oändliga köer och väntetider?
Kan någon förklara för mig varför vi använder dyrbar läkartid till att fylla i blanketter?
Snälla, ge mig en rimlig förklaring till att Sverige misslyckats så kapitalt.
Dagens skörd

Även om man sätter potatis för fulla muggar på tillgängliga fält just nu, så är hösten den stora skördetiden också i Spanien. Sädesslagen mognar naturligtvis långt tidigare än i Sverige och tack vare klimatet kan man så och sätta flera gånger på samma mark under ett år.
En del arter får man bara en skörd om året av, emellertid. Det gäller nog alla trädväxande frukter.
Det börjar med Nisperos i april-maj, körsbär, osv. Nu i september/oktober har man börjat skörda avocado och mangon är snart slutskördad. Apelsiner kommer snart och citronerna går att skörda året om.
Här ett litet axplock från vår, ack så negligerade, trädgård.
Ser dfu vad det är?
Hundslagsmål
Har du någon gång sett två hundar som möts? De går stelt, beredda på allting. Svansarna viftar för att markera positiv inställning. Så sätter sniffandet igång plötsligt avbrutet av nervösa hopp åt sidan. Till sist har båda bestämt sig för att leka eller slåss, och så sätter de igång. Nästan alltid leker de, men det är jätteviktigt att de först och främst har kommit överens om vem som bestämmer av de två.
Precis så ser jag spelet mellan våra politiker idag, både på riksplanet och det kommunala. Nu ska hackordningen fixas, sedan kan vi ta itu med landets/kommunens problem.
Det känns ömkligt att se och höra dem.
Var inte vi väljare viktigare än att ge dem startpositioner, varifrån de sedan skulle börja hundslagsmålet? I min svenska kommun, t.ex. gav väljarna ett mycket tydligt besked om att man ville ha ett byte vid makten. Beskedet var så tydligt att ett nybildat parti fick hela 6 mandat., och de som suttit vid makten förlorade.
Tror någon att politikerna nu kan sitta ned och mot bakgrund av valresultatet ta itu med kommunens mycket stora ekonomiska problem? Nej naturligtvis inte. Här kommer den egna maktpositionen först, kommunens väl och ve får vänta. Under tiden ökar underskotten. Under tiden får visionerna vänta. Under tiden ökar nedskitningen av naturen.
Dessutom tycker politikerna att det är bättre att vänta tills de sniffat färdigt, än att de gör sitt jobb och fattar de nödvändiga beslut nu.
Är det inte dags att ändra hela systemet?
En ny, strålande dag har passerat.
Den hår årstiden kan man ju bara inte klaga på vädret här nere i södern, hur gnällig man än känner sig, precis lagom temperatur. Nätterna runt 17 grader och dagarna toppar på 28. Fast visst är dagarna i Sverige också otroliga så här års. Den höga, kristallklara luften som kommer ned med nordanvindarna som gör att man kan se hur långt som helst. Det är väldigt sällsynt med sådan luft här i södra Spanien. Också de vackra höstfärgerna lyser med sin frånvaro, även om enstaka lönnar kan förgylla omgivningen.
Nu är det dags att plantera potatis, för det första regnet för hösten har fallit. Utvecklar sig vädret normalt, så hinner man sätta potatis en gång till i år. Den skördar man i januari och sedan hinner man med en omgång till innan det blir för torrt, och marken får vila till nästa höst.
Mango skördas för fullt. Våra vänner som har en liten odling med 925 träd, har fullt upp. De ska hinna med 14 ton ett normalår. Underbara, saftdrypande, mångfärgade frukter, som inte har mycket att göra med de som måste fraktas många dagar i kylbilar eller flygplan innan de hamnar i disken hos en ICA-handlare i Solna. Det är naturligtvis inte något fel på ICA-butiken, men det bara inte går att jämföra doften och utseendet på en frukt i hans disk och en frukt som man får plocka direkt från trädet när den är som bäst mogen.
Landet svämmas över av avocado. Stora blanka eller mindre skrovliga. Ja det finns en sort som ser ut som små gröna bananer och faktiskt äts på samma sätt. Jag får inte glömma att nämna de stora mjälla lökarna heller, men böntiden är förbi sedan länge.
Vad jag verkligen saknar här nere, det är kantareller och andra svampar. Det finns, längre uppåt landet i gränstrakterna mot Frankrike, men dit är det över 100 mil. Visst kan man köpa i välsorterade butiker, men det går ju inte att jämföra med att plocka själv.
Vart land har alltså sina fördelar även när det gäller frukt och grönt