utvandrare

Bland alla de otaliga frukter som finns här, är Cherimoyan en av mina absoluta två favoriter. Den andra är Mangon.
Jag har sett många olika stavningar på den här, så skäll inte  på mig om du tycker det ska stavas på något annat sätt.

Som så många andra frukter kan man inte jämföra en Cherimoya köpt här, eller plockad från trädet, med de du hittar i välsorterade butiker i Sverige. Det går helt enkelt inte att transportera en mogen Cherimoya, och plockar man den omogen för att ätas senare, då försvinner största delen av aromen.
Den har ett mjukt, vitt fruktkött med svarta kärnor i. Kärnorna lär förresten vara giftiga och används som insektsmedel i mald form, men det kan inte vara så farligt med det, så många som jag lyckats peta i mig.

Man äter med sked direkt ur skalet, eller gröper ur, tar bort kärnorna och blandar med vispad grädde. Otroligt gott!

Kommer du hit i september-oktober så får du inte missa att köpa en och prova. De här två köpte jag på marknaden i går för 1€, dvs 10 kronor kilot.

---

Regnet gick överr på en dag, och redan ser naturen friskare ut. Gräset har börjat titta fram ur de bruna och gula fjolårsresterna och det känns litet lättare att andas. Tempraturen har fallit, så nu är det bara runt 17 grader på morgonen och runt 20 mitt på dagen.

Nattens drottning slog ut i går kväll. Det är en liten buske med otroligt genomträngande och härlig doft ur de små oansenliga blommorna. När man promenerar efter mörkrets inbrott så här års, känns det plötsligt som om man går förbi en starkt parfymerad kvinna. Då vet man att det finns en Nattens Drottning i närheten.

Den svenska likheten jag kan komma på, är när man på våren lyckas gå förbi ett orört bestånd av liljekonvaljer. Det doftar ljuvligt det med, om inte så genomträngande. Och tyvärr får de ju inte stå kvar så länge, förrän rovgiriga fingrar sliter av dem och tar med hem. Det gör ont i mig när jag ser skövlade Liljekonvaljefält eller gullviveängar.

Men sådan är människan.